Colin Nutley är tveklöst en av de mest framgångsrika filmskaparna i Sverige i modern tid. Hans filmer har bara på bio setts av nära 6 miljoner svenskar! På juldagen har "Änglagård: Tredje gången gillt" biopremiär över hela Sverige.

Colin föddes i Gosport, England och studerade vid Portsmouth Art College. Han inledde sin karriär som grafisk designer på en regional engelsk TV-station i mitten av 1960-talet. Ganska snart övergick han till att regissera och gjorde en rad dramadokumentärer, musikprogram, serier och filmer för ITV, BBC och Channel 4.

Men det var arbetet som regiassistent på TV-serien ”Deckare UPA” som förde honom till Sverige första gången. Här regisserade Colin TV-serierna "Annika", "Femte generationen" och dokumentären "Där rosor aldrig dör" som blev en inspiration till filmerna om "Änglagård".

1987 långfilmsdebuterade Colin med ”Nionde kompaniet”, en film om ett gäng killar som får en lysande affärsidé när de rycker in i lumpen. Svenska Dagbladet ansåg att detta var ”en välgjord underhållningsfilm av ett slag vi inte är alltför bortskämda med från våra svenska regissörer.”

1990 kom ”Black Jack”, som kretsade runt ett dansband i ett litet svenskt samhälle. Aftonbladet konstaterade att ”sällan har 'vanliga' människors liv dramatiserats på ett så skickligt sätt” och att detta är ”en film som tål att nämnas bredvid klassiska svenska vardagsskildringar som ’En kärlekshistoria’, ’Den enfaldige mördaren’ och ’Mitt liv som hund’."

I februari 1992 var det dags för ”Änglagård” att ha premiär. Dagens Nyheter ansåg att detta var ”en storartat kärleksfull komedi” och att ”det älskansvärda mötet mellan Helena Bergströms och Rikard Wolffs främmande fåglar och Ernst Günthers och Tord Petersons bofasta brödrapar, där två världar kolliderar i ett obetalbart minspel, blir en klassiker.”

Expressen konstaterade att filmen innehöll ”några av de bästa skådespelarprestationer som setts på svensk film på senare år” och Svenska Dagbladet tyckte att Colin hade ”lyckats med det svåra konststycket att säga något allvarligt om främlingskap på ett ytterst underhållande sätt". Sydsvenska Dagbladet ansåg att Colin hade ”en skarp och öm blick för det specifika i vårt samhälle”. ”Änglagård” premiärvisades vid filmfestivalen i Göteborg och fick en av de längsta slutapplåderna i festivalens historia.

Året därpå gjorde Colin ”Sista dansen” som handlade om vänskap, svartsjuka och avund. Den utsågs precis som ”Änglagård” till att bli Sveriges Oscarbidrag. Dagens Nyheter ansåg att Colin ”har skärpt sin lyhördhet för dialogen till en hög nivå och mejslar ut varje roll på ett lysande sätt” samt att han lyckats ”med konststycket att skapa en komisk tragedi, mycket tack vare den tonsäkra skådespelarkvartetten, där den svarta humorn saknar alla spår av kylig cynism."

”Änglagård - andra sommaren”, som hade premiär julen 1994, blev ännu en stor publikframgång för Colin. Filmen sågs av en miljon biobesökare. Hösten 1996 var det dags för ”Sånt är livet”, en film om svikna löften och infriade drömmar. Aftonbladet hyllade filmen: ”Filmens bröllopsscen är en blivande klassiker, en fullständigt lysande blandning av komedi och tragedi. Det är på samma nivå som de bästa scenerna i ’Fyra bröllop och en begravning’. En stor svensk film, det bästa Colin Nutley har gjort vid sidan av ’Black Jack’.”

Göteborgs-Posten konstaterade att ”Colin Nutley brukar locka det bästa ur skådespelarna och det har han gjort även denna gång… Mer än någon annan filmregissör verksam i Sverige just nu har Colin Nutley konsekvent upphöjt skildringen av vanligheten till en dygd. Att han lyckas med det utan att bli alltför banal beror på hans förmåga att iaktta det sociala spelet och på den hantverksskicklighet som går från manus till färdig film."

I december 1998 hade ”Under solen” premiär. Filmen blev en stor publiksuccé på de svenska biograferna och såldes till 40 länder. ”Under solen” blev Oscarsnominerad i kategorin bästa utländska film och fick ett specialomnämnande av juryn vid den prestigefyllda filmfestivalen i San Sebastian.

Colins nästa film blev ”Gossip”, som handlar om ett dygn i 10 skådespelerskors liv. Expressen ansåg att filmen var ”det modigaste och mognaste han gjort" och Göteborgs-Posten att Colin ”klipper lurigt och skickligt mellan scener ur privatliv och yrkesliv. Man vet inte genast vad som är vad. Verklighet eller föreställning, privatdrama eller repetition. Men det är ett lur som fungerar och ger åt historierna de dubbla bottnar som gör 'Gossip' till mer än en lek och som får en att ana (det förstås alla vet intellektuellt) vilket pris som den konstnärligt framgångsrike ofta betalar.”

2001 regisserade Nutley ”Sprängaren” baserad på Liza Marklunds succédeckare med samma namn. Brasse Brännström Guldbaggebelönades för sin insats och även Helena Bergström och Maria Lundqvist nominerades. Två år senare gjorde Colin uppföljaren ”Paradiset”

Colins engelskspråkiga film, ”The Queen of Sheba’s Pearls”, hade svensk biopremiär julen 2004. Aftonbladet hyllade ”Jens Fischers enormt häftiga bilder, i sepiatonad färgskala. Per Andréassons stämningsfulla musik. Miljöerna, kläderna och, inte minst, skådespeleriet. Bergström, förstås. Rolf Lassgård, i en färgstark biroll. Och alla engelska aktörer…”.

2006 kom filmen ”Heartbreak Hotel”, där Helena Bergström och Maria Lundqvist spelar mot varandra. Filmen blev en stor publikframgång och Aftonbladet konstaterade att det ”slår sådana gnistor om Lundqvists och Bergströms samspel, att det känns tråkigt att behöva lämna dem när filmen är slut.” Helena Bergström och Maria Lundqvist prisbelönades vid filmfestivalen i Festroia i Portugal och filmen fick publikpriset vid filmfestivalen i Hamburg.

Efter att ha producerat Helena Bergströms regidebut ”Se upp för dårarna” regisserade Colin filmen ”Angel” om en rocksångerska som betalar ett högt pris för att nå framgång. I huvudrollerna såg vi Helena Bergström, Rolf Lassgård, Rikard Wolff, Elisabet Carlsson och Johan Rabaeus.

2008 regisserade Colin musikalen "Cabaret" på Stockholms Stadsteater med Helena Bergström som Sally Bowles, Rikard Wolff som konferencieren, Johannes Bah Kuhnke som författaren Clifford Bradshaw, Siw Malmkvist som hyresvärdinnan Fräulein Schneider och Sven Wollter som herr Schultz. ”Cabaret” spelades för utsålda hus från premiärdagen till sista föreställningen.

2009 producerade Colin Helena Bergströms andra långfilm ”Så olika”.

Under alla år har Colin producerat och skrivit manus till sina egna långfilmer. Han har även varit verkställande producent för filmerna ”Stockholm Boogie”, ”Alla bara försvinner”, ”Misa Mi” och samproducent för ”Arn – tempelriddaren” och ”Arn – riket vid vägens slut”.