På scen har vi under de senaste åren sett henne i ”Krig och brännvin” av Håkan Tegnestål i regi av Sture Ekholm på Nordens Folkhögskola, Biskops-Arnö, ”Flickan som ville rädda Gud” av Anita Goldman (vilken hon också regisserade tillsammans med Ole Forsberg) på turné, Shakespeares ”En vintersaga” i regi av Martha Vestin på sommarteatern i Krapperup och i ”Rockens kvinnor” (även manus och regi) på Scalateatern i Stockholm samt på turné.

Marika har också regisserat ”Samson och Roberto” av Ingvar Ambjörnsen på Månteatern i Lund, ”Kungens komediant” av Agneta Pleijel och Ylva Eggehorn samt ”Objudna gäster” av Ylva Eggehorn på Stadra Sommarscen och ”Näktergalen” av H C Andersen och Ylva Eggehorn på Regionteatern i Växjö.

Marika växte upp i ett intellektuellt hem, fadern - författaren Olof Lagercrantz - var en av centralgestalterna inom svenskt kulturliv under flera decennier. Redan som sexåring började hon på Vår teater vid Medborgarplatsen. Hon filmdebuterade i TV-serien "Modiga mindre män" av Leif Krantz.

Efter gymnasiet for Marika - som aldrig gått på någon scenskola - till Malmö, där hon dels arbetade med MiM-studion, dels som dramapedagog. 1976 återvände hon till Stockholm. Här lärde hon känna Chris Torch från den kända Living Theatre i USA, vars idé var att man skulle spela teater på arbetsplatser och gator.

Tillsammans med Torch och några vänner bildade Marika Lagercrantz Jordcirkus, Sveriges första gatuteatergrupp. Starten ägde rum med den omskrivna "Mullvadsoperan". Lagercrantz var under sina tio år med Jordcirkus främst verksam som regissör och författare. Bl a regisserade och dramatiserade hon Garcia Marquez' roman "Hundra år av ensamhet", som i pjäsversionen hette "Blodsband". Den ut¬nämndes under ett gästspel i USA av San Franciscos teaterkritiker till årets Bästa uppsättning.

Under denna tioårsperiod hade Jordcirkus - förutom Sverige - även Europa och USA som arbetsfält. Bland gruppens uppsättningar kan nämnas allt från Dickens "En jul¬saga", till Röda Nejlikan" och barnpjäsen "Draken". En fotobok om Jordcirkus har också publicerats.

1980 - samma år som Olof Lagercrantz' stora biografi över Strindberg publicerades - gjorde Marika Lagercrantz på TV rollen som Indras dotter i Strindbergs "Ett dröm¬spel" i regi av den nyligen bortgångne Johan Bergenstråhle. Hon sällade sig därmed till raden av andra berömda aktriser som gestaltat rollen t ex Harriet Bosse, Inga Tidblad, Karin Kavli, Gunn Wållgren och Ingrid Thulin.

På vita duken gjorde Marika Lagercrantz sin första huvudroll 1988 i en norsk pro¬duktion, "Landstrykere", efter en roman av nobelpristagaren Knut Hamsun och i regi av Ola Solum.

Marika har nominerats till Guldbagge-utmärkelser för tre oförglömliga roller: lärarinnan Viola i Bo Widerbergs sista film, "Lust och fägring stor", titelrollen i Jon Lindströms film "Drömmen om Rita" samt rollen som Karin i Staffan Lamms film "Morfars resa".

Hon belönades med Chaplinpriset 1993 med motiveringen: "För ett antal porträtt av stridbara kvinnor, senast i "Morfars resa" och "Drömmen om Rita", där hon framstått som en medveten resenär i själsliga landskap". I samband med prisutdelningen gjordes jämförelser med Ingrid Bergman genom sitt okonstlade och naturliga tilltal till kameran.

Vi minns henne också från filmer som ”Min frus förste älskare” av Hans Åke Gabrielsson, "Kronvittnet" av Jon Lindström, "Vendetta" av Mikael Håfström, "Älskar älskar inte" av Mikael Hylin, "Gossip" av Colin Nutley, "Sort høst" av Anders Refn, "Nu är pappa trött igen" av Marie-Louise Ekman, "Den siste vikingen" av Jesper W. Nielsen, "Sherdil" av Gita Mallik, "Järngänget" av Jon Lindström, "Hot Dog" av Alexandra-Therese Keining och "Love Boogie" av Lena Koppel.

Marika har även medverkat i TV-produktioner som ”Der Kommissar und Das Meer: Der Sterbende Dandy”, ”Predikaten”, "Emma åklagare", "Judith", "Längtans blåa blomma", "Läckan", "Blueprint", "Botgörarna" och "Rapport till himlen".

På scen har Marika Lagercrantz med framgång spelat flera av den moderna dramatikens stora kvinnoroller, t ex Blanche Dubois i en uppsättning av Tennessee Williams' "Linje Lusta" på Helsingborgs Stadsteater och Lady Guinevere på Stockholms Stadsteater i Tankred Dorsts mastodontpjäs "Merlin".

Marika trodde i sin ungdom att lusten till arbetet var en aldrig sinande kraft. Så småningom upptäckte hon att så inte var fallet. Vid sina föreläsningar berättar Marika bl a om den kreativa processen där lustens kraft är viktig, men ack så skör. Hon berättar också om sitt spännande liv inom film- och teatervärlden.