På film återsåg vi honom nyligen som Zac i Colin Nutleys "Änglagård - Tredje gången gillt" och dessförinnan i Helena Bergströms ”Så olika”. På teaterscenen har vi under de senaste åren sett Rikard på Stockholms Stadsteater i ”Cabaret” i regi av Colin Nutley, ”Edvard den andre” i regi av Suzanne Osten, ”En midsommarnattsdröm” i regi av Alexander Mørk-Eidem, ”Sympati för djävulen” i regi av Linus Fellbom och ”Amadeus” i regi av Staffan Aspegren samt i titelrollen som ”Rikard III” på Riksteatern.

Kritikerna har hyllat hans insater. Svenska Dagbladet ansåg att ”rollen som Salieri (i ”Amadeus”) är möjligen den bästa Rikard Wolff gjort och rymmer många fasetter. Han blir till sist ett sirligt, ironiskt uppror med absolut publikkontakt”. GöteborgsPosten rosade han insats i ”En midsommarnattsdröm”: ”att göra den ostyrige anden Puck till Wolff är faktiskt ett genidrag - och Rikard Wolff gör detta oförutsägbara alter ego med en frenesi som det var länge sedan man såg till”.

I recensionen av ”Sympati för djävulen” skrev Svenska Dagbladet att ”Rikard Wolff är som allra bäst när han helt enkelt talar direkt till publiken, pauserar, fångar med blicken. När han spelar Gründgens gestaltar han samtidigt stor skådespelarkonst och en människa full av förakt.”

Rikard växte upp i Gubbängen utanför Stockholm samt i Karlstad. Efter gymnasiet började han 1978 vid Skara Skolscen. 1980 kom han till Hilda Hellwigs Teater Aurora där han medverkade i "Repsagan" och i Schillers ”Don Carlos”. Här framträdde han också som artist/sångare för första gången med föreställningen ”Såna människor – Sånger av Jacques Brel”.

1984 – 1987 utbildade han sig vid Teaterhögskolan i Malmö. Under praktiktiden kom han i kontakt med Unga Klara i Stockholm där han medverkade i Przybyszewskas ”Affären Danton” i regi av Suzanne Osten. Samma år medverkade han genom gruppen Sentimental Bullshit i samarbete med Teater Galeasen i Jean Genets ”Svart Skyddsängel” i regi av Rikard Günther samt i Jean Guidonis ”Crime Passionnel”.

1988 fick Rikard sitt stora genombrott på teaterscenen som Mrs Constable i Suzanne Ostens kritikerrosade uppsättning av Jane Bowles ”I lusthuset”. Under slutet av 80-talet medverkade han även i Stockholms Stadsteaters uppsättningar av Göran Tunström/Henric Holmbergs ”Chang Eng – De siamesiska tvillingarna” i regi av Henric Holmberg, Barbro Smeds ”Mars och kärlekens spioner” i regi av Rickard Günther och Shakespeares ”Stormen” i regi av Etienne Glaser. Rikard samarbetade också med Rickard Günther på två konsertföreställningar, ”Barbaras långa nätter” på Kulturhuset och ”Récital – personligt meddelande” på Södra Teatern.

1988 filmdebuterade Rikard i ”Livsfarlig film” i regi av Suzanne Osten. Han fick rollen som poeten Paul Andersson i TV-filmen ”Apelsinmannen” efter Birgitta Stenbergs självbiografiska berättelse i regi av Jonas Cornell, med vilken han också samarbetade på TV-produktionen ”Månguden” samt långfilmen ”Riktiga män bär alltid slips”.

Vi såg honom också i filmer som ”Honungsvargar” i regi av Christina Olofson, ”Blankt vapen” i regi av Carl-Gustaf Nykvist, ”Oxen” i regi av Sven Nykvist och ”Jönssonligan och den svarta diamanten” i regi av HansÅke Gabrielsson samt i TV-produktioner som ”Den svarta cirkeln” i regi av Pelle Seth och ”Smash” i regi av Måns Herngren och Hannes Holm.

1990 begick Rikard sin Dramaten-debut i Samuel Becketts ”I väntan på Godot” i regi av Karl Dunér. Rikard spelade Estragon mot Thommy Berggren i rollen som Vladimir.

På Dramaten medverkade Rikard även i Octavio Paz ”Beatrice Rappaccinis dotter” (mot Stina Ekblad) i regi av Pia Forsgren, Shakespeares ”Romeo och Julia” i regi av Peter Langdal, Koltès ”I bomullsfältens ensamhet” i regi av Rickard Günther, Derek Walcotts ”Sista karnevalen” i regi av författaren själv samt i Sam Shepards ”Fool for Love” i regi av Eva Dahlman. Vi såg honom också i konsertföreställningen ”Rècital -91” på samma teater.

1992 fick Rikard sitt stora publika genombrott genom rollen som Zac i Colin Nutleys stora publik- och kritikersuccé ”Änglagård”. Svenska Dagbladet konstaterade bl a att Rikard och Helena Bergström ”kompletterar varandra som ljus och mörker. Det fullkomligt sprakar om dem” och Expressen skrev att ”Wolff är kobra och nallebjörn i ett; en Harley-Davidson-åkande svartklädd yngling med febrig närvaro och tvivelaktig sexuell hemvist”.

Rikard medverkade året därpå i Colin Nutleys ”Sista dansen”, spelade mot Lena Nyman i TV-produktionen ”Riddarna kring det fyrkantiga bordet” i regi av Ingela Magner och gjorde samtidigt stor succé med konsertföreställningen ”I’m a Gigolo (Rècital -93) på Sverigeturné samt på Dramaten.

1994 medverkade han i Gunnar Hellströms ”Zorn”, Colin Nutleys ”Änglagård – andra sommaren” samt gjorde rösten som Scar i den svenska versionen av Disneys ”Lejonkungen”. Rikard spelade också Salieri (mot Björn Kjellman som Mozart) i Peter Schaffers ”Amadeus” i regi av Benny Fredriksson på Riksteatern.

Genombrottet innebar också att Rikard fick spela in sitt debutalbum, ”Pojken på månen”, som Grammis-nominerades och såldes i 85,000 ex – en enorm framgång! Rikard skrev titelspåret tillsammans med Lisa Ekdahl och skivan följdes av en turné som pågick under flera år. Rikard spelade därefter in skivorna ”Stjärnklara nätter” och ”Kärlek”.

1995 spelade Rikard titelrollen i Shakespeares ”Hamlet” i regi av Ralf Långbacka på Östgötateatern samt ”Merlin – djävulens son” av Tankred Dorst/Ursula Ehler i regi av Ronny Danielsson på Stockholms Stadsteater. Under denna tidsperiod var han även medlem i regeringens jämställdhetsdelegation.

Rikard spelade mot Viveka Seldahl i Noel Cowards ”Jag älskar dej, markatta!” på Vasateatern i Stockholm och medverkade i Kaufmans ”Oscar Wilde – rättegångarna” i regi av Richard Turpin och ”Råttfångaren” av Rikard Bergqvist i regi av Agneta Ehrensvärd på Dramaten samt i Brechts ”Den europeiska kritcirkeln” i regi av Jasenko Selimovic på Göteborgs Stadsteater.

2000-talet inleddes med att Rikard medverkade i Colin Nutleys långfilm ”Gossip”. Han spelade också in det Grammis-belönade albumet ”Min allra största kärlek” som bl a innehöll singeln ”Kvinnan jag drömmer om” med Eva Dahlgren. Skivan följdes av en turné samt med ett gästspel på Dramaten.

Året därpå medverkade Rikard i Jan Troells film ”Så vit som en snö” samt i två pjäser regisserade av Johanna Garpe: Oscar Wildes ”Dorian Grays porträtt” (mot Johan Widerberg) på Malmö Dramatiska Teater och ”Kaspar Hauser” av Johnny Dennis/Ulf Thuresson/Tore Johansson/Jonas Jarl på Malmö Musikteater. Han spelade också in albumet ”Desemberbarn” med den norska sångerskan Kari Bremnes, som han sedan dess har turnérat tillsammans med vid flera olika tillfällen.

2002 spelade Rikard rollen som koreografen Zach i musikalen ”A Chorus Line” av James Kirkwood/Nicholas Dante/Edward Kleban/Marvin Hamlisch i regi av Staffan Aspegren på GöteborgsOperan och 2003 medverkade han i Mayenburgs ”Det kalla barnet” i regi av Staffan Valdemar Holm på Dramaten. Samma år kom även albumet ”Du får mig (om jag får dig)”.

2004 var Rikard aktuell med albumet och turnén ”Chanson Suicide – Rikard Wolff sjunger Piaf”. Han medverkade också i Richard Hoberts film ”Tre solar” och i Lisa Ohlins ”Kvalster”. 2005 kom samlingsalbumet ”Allt du kan önska” som bl a innehöll den nyinspelade singeln ”Älskar dig, älskar dig alltid”, en duett med Sofia Karlsson.

2007 genomförde Rikard turnén ”För kärlekens skull”, 2008 medverkade han i Colin Nutleys ”Angel” och 2009 spelade Rikard in albumet ”Tango” som följdes av en turné samt med ett gästspel på Dramaten.

Rikard har belönats med många priser och stipendier, senast i år med medaljen Litteris et Artibus, utdelad av H.M. Konungen, för framstående konstnärliga insatser som skådespelare. Han har också erhållit Bernadottestipendiet, Karlstads kommuns Frödingstipendium, Stockholms stads Bellmanspris och Cornelisstipendiet, för vilket motiveringen löd:

”Skådespelaren, artisten och estradören Rikard Wolff är sedan länge ett stort namn i hela landet. Via filmer, teaterföreställningar och konsertturnéer har han visat sitt omfång. Med sin sensuella röst och karisma kan han ta sig an allt från originalmaterial komponerat av många av landets mest välrenommerade låtskrivare (ofta med texter av Rikard själv) till personliga Edith Piaf- och Jacques Brel-tolkningar. Allt kryddat med anekdoter och mellansnack med närvaro”.