Skådespelaren och regissören Thommy Berggren är född i Göteborg. Han tillbringade några ungdomsår till sjöss och arbetade sedan på fabrik. Precis som många andra teaterintresserade ungdomar i Göteborg kom han att både studera skådespeleri vid Pickwickklubbens teaterskola och spela vid Atelierteatern.

Han sökte och blev antagen vid Göteborgs stadsteaters elevskola 1956 där han blev premiärelev 1958. Efter examen blev han engagerad vid Göteborgs stadsteater 1959 innan han kom till Dramaten 1963. Där debuterade han mot Georg Rydeberg, Karin Kavli och Bibi Andersson i Albees ”Vem är rädd för Virginia Woolf?” i regi av Ingmar Bergman. Bergman regisserade senare även Berggren i Büchners ”Woyzeck” samt i O’Neills ”Lång dags färd mot natt”.

På Dramaten arbetade Berggren även med regissören Alf Sjöberg, som regisserade honom i Brechts ”Mutter Courage” och ”Herr Puntila och hans dräng Matti”, Strindbergs ”Mäster Olof” och ”Erik XIV” samt i Wolffs ”Pappersblommor”. Mimi Pollak regisserade Berggren i ett tre Dramaten-uppsättningar: Goodrich/Hacketts ”Anne Franks dagbok”, Rojas ”Celestina” samt Feydeaus ”Leva loppan”.

Under 60-talet medverkade Berggren även i Dramaten-uppsättningar av bl a Sjömans ”Hattasken”, Josephsons ”Doktor Meyers sista dagar” och Forssells ”Galenpannen” båda i regi av Bengt Ekerot, Baldwins ”Blues For Mr Charlie” i regi av Ulf Palme, Alfredson/Danielssons ”Å vilken härlig fred” i regi av Hans Alfredson och de la Barcas ”Livet en dröm” i regi av Lars-Erik Liedholm.

Därefter har vi förutom i ovannämnda produktioner sett honom på Dramaten i Lorcas ”Blodsbröllop” i regi av Gunilla Palmstierna/Donya Feuer, Brechts ”Fru Carrars gevär” i regi av Lars Göran Carlson och Becketts ”I väntan på Godot” i regi av Karl Dunér.

Berggren regidebuterade på Dramaten med Ricardo Spannis pjäs ”Svinstian” (i vilken han själv också medverkade) 1982. Han regisserade därefter Pinters ”Hemkomsten”, Molières ”Franska fönster” och Strindbergs ”Fröken Julie” på samma teater. På Stockholms Stadsteater har Berggren regisserat Pinters ”Fastighetsskötaren”, Tjechovs ”Morbror Vanja”, Synges ”Hjälten”, Pinters ”Hemkomsten”, Ibsens ”Vildanden” och Becketts ”I väntan på Godot”.

Berggrens uppsättningar har kritikerrosats och många anser att han är en av våra nu levande största regissörer. Svenska Dagbladet ansåg t ex att ”Vildanden” var ”i toppklass” och att ”Berggrens iscensättning är utsökt orkestrerad”. Samma tidning anser att ”I väntan på Godot” är ”storslagen” och Aftonbladet avslutade sin recension med uppmaningen ”Snälla, gå och se den”.

Berggrens filmkarriär inleddes i början av 60-talet och hans stora genombrott var rollerna i Bo Widerbergs ”Barnvagnen” och ”Kvarteret Korpen”. Widerberg talade ofta om Berggrens ”magisk scennärvaro” och de två samarbetade även på filmerna ”Kärlek 65”, ”Heja Roland!”, ”Elvira Madigan” och ”Joe Hill”. Widerberg regisserade även Berggren i TV-produktionen ”En far” (mer känd som ”Fadren”). Deras sista filmarbete tillsammans, långfilmen ”Svart och rött”, kom dock aldrig att resultera i någon färdig film.

Efter den internationella framgången med ”Elvira Madigan” fick Berggren en rad erbjudande från utlandet men under årens lopp har han endast gjort någon enstaka filmroll utanför Sverige.

Berggren har bl a medverkat i filmerna ”Giliap” av Roy Andersson, ”Kristoffers hus” av Lars Lennart Forsberg, ”Brusten himmel” av Ingrid Thulin, ”Berget på månens baksida” av Lennart Hjulström, ”Söndagsbarn” av Daniel Bergman, ”Sixten” av Catti Edfeldt, ”Stora och små män” av Åke Sandgren, ”Glasblåsarns barn” av Anders Grönros och ”Kontorstid” av Tomas Alfredson. Vi har också sett honom i Stefan Jarls dokumentärer ”Liv till varje pris” (om Bo Widerberg) samt ”Muraren” (om Berggren själv).

På TV har vi sett Berggren i bl a ”Offer och gärningsmän” av Tomas Alfredson, ”August Strindberg: Ett liv” av Johan Bergenstråhle/Kjell Grede, ”Gösta Berlings saga” av Berngt Lagerkvist, ”Maskeraden” av Jan Bergman, ”Onkel Vanja” av Björn Melander, ”Hjärtat” av Jon Lindström, ”Fröken Julie” av Keve Hjelm och ”Räkan från Maxim” av Hans Alfredson.

Berggren erhöll Teaterförbundets Daniel Engdahl-stipendium 1961, en Guldbagge som bäste manlige skådespelare för ”Heja Roland” 1966, det av Svenska Akademien utdelade Carl Åkermarks stipendium 1989, Dramatens O’Neill-stipendium 1990, Svenska Dagbladets Thaliapris 1994 och 1998-års Guldbagge för bästa manliga biroll i ”Glasblåsarns barn”.